Precis som många va er andra planerade jag och förväntade mig en grym start på 2018. Laddad, taggad och förväntansfull gav jag mig in i det nya året. Kände mig stark på något sätt. Hade en plan.
Jag kom igång bra, både med min egen och andras planering kring träning och kost, återhämtning och livsnjutning. Planerna va tydliga.
Men en morgon i mitten på januari vaknade jag med influensan. Eller nåt. Som en käftsmäll! Så dålig! Blev sängliggandes.
Kroppen värkte och jag va helt däckad. Och det tog sån tid innan jag blev helt frisk. Även att jag verkligen låg hemma i sängen och vilade, åt, drack och sov i flera dygn fick jag gång på gång bakslag. Blev aldrig riktigt hundra.
Under dessa förhållanden finns bara en plan, att bli frisk.
Det gäller att försöka släppa allt annat som sätter press och stress på kroppen. Bara fokus på att bli frisk.
Under dessa timmar man ligger i soffan eller sängen, för dålig för att gå upprätt men tillräckligt pigg för att vara vaken, då hinner man tänka mycket.
Framför allt har jag tänkt och funderat ( och skrivit ner i min bok ) över det jag har i mitt liv och den kropp som så tacksamt i vanliga fall bara fungerar. Att min kropp är stark och pigg. För just i den stunden kände jag mig oerhört svag.
Men otroligt tacksam över att det bara var tillfälligt och att det snart skulle vara över. Att jag snart skulle kunna jobba som vanligt, Soma som vanligt, skjutsa barnen som vanligt och gå och handla som vanligt.
Inom någon vecka kunna leva precis som vanligt.
Funderat över personer i min omgivning som gör att jag blir helt varm i mitt hjärta.
Funderat över personer som utmanar mig, som får mig att jobba mer med mig själv och mina tankar, som utvecklar mig. Försökt hitta verktyg som dämpar oron, dämpar ilskan och sköldar att stå emot att dras ner av deras energier.
Funderat väldigt mycket på personer runt om mig som inte längre kan styra varken sin kropp eller sitt liv varje dag. Det vilar en sorg i mitt bröst när dessa funderingar slår till. Försöker skicka extra kraft och kärlek till dessa personer.
Kärlek kärlek kraft kraft.
Stjärnorna visar vägen
” Det är alltid lättare att hoppa av än att kämpa vidare, enklare att ge upp än att fortsätta, bekvämare att tappa orken än att hitta ny. Det förflutna är historia, framtiden ännu inte här. Livet inget genrep.
I dag är dagen att bli till. Göra på riktigt. Solen lyser för dig. Stjärnorna visar vägen. Vinden hjälper dig på färden. Människor sträcker ut sina händer där hjälp behövs. Natten kommer då det är tid för vila.
Visa solen att den valde rätt genom att tro på dig. Ge stjärnorna en känsla av mening. Ge människor en strimma av värde genom att få hjälpa dig. Kliv ur bekvämligheten och in i kraften. Va ett verktyg snarare än en maskin. Stig i styrkan med en fast tro på den mänskliga förmågan. Kliv borton det lilla jaget. Ta ställning, stå för något stort, bli still sol för någon annan”
Detta är en del utav Sofia Sivertsdotters text Stjärnonrna visar vägen ur boken Strimmor av ljus.
Idag när kropp och knopp äntligen börjat synka blev det en sväng i backen. Älskar kombon av natur och en kropp som är i rörelse. Ännu bättre i gott sällskap. Det lockar till skratt som fyller mig med energi.
Nu längtar jag igen efter våren med en massa roliga event, uppdrag, resor och spännande möten. Kraften och energin är tillbaka.
Och tacksamheten till livet är större än någonsin.
Håll utkik, snart kommer datum och tider för vårens grupper och event.
